Aṅguttara Nikāya

5.28. Koncentrationsfaktorerna

Detta har jag hört. Vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster nära Savatthi i Jetalunden. Där vände han sig till munkarna:

—Munkar, jag skall undervisa er om de fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen. Lyssna noga och uppmärksamt. Jag skall tala.

Munkarna svarade:

—Det skall vi göra

Den Välsignade sade:
—Nå, vad är de fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen? Det finns fallet när en munk—helt avskild från sinnlighet, avskild från okunnighet—inträder och stannar kvar i den första jhana: hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom avskildhet, åtföljt av lugnande tanke och analys. Han tränger genom och genomsyrar, fyller och mättar själva denna kropp med hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom avskildhet. Det finns inget i hela hans kropp som inte är genomsyrat av hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom avskildhet.

Precis som en skicklig badmästare eller badmästarens lärling skulle hälla badpuder i en ett mässingsfat och knåda ihop det, och fukta det om och om igen med vatten så att hans badpulverboll—genomdränkt, mättad av fukt som trängt igenom yttre och inre—ändå inte skulle droppa. Så tränger också munken genom och genomsyrar, fyller och mättar själva denna kropp med hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom avskildhet. Det finns inget i hela hans kropp som inte är genomsyrat av hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom avskildhet. Detta är den första utvecklingen av den fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen

Vidare, genom lugnande av tanke och analys, inträder och stannar han kvar i den andra jhana: hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom sinneslugn, förenat med medvetenhet fri genom lugnande tanke och analys—inre tillförsikt. Han tränger genom och genomsyrar, fyller och mättar själva denna kropp med hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom sinneslugn. Det finns inget i hela hans kropp som inte är genomsyrat av hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom sinneslugn.

Precis som en sjö med underjordisk källa som strömmar upp från dess inre utan tillströmning från öster, väster, norr eller söder och återkommande ger rikligt med skurar från skyarna så att den kalla vattenkällan strömmar upp från sjöns inre skulle tränga genom och genomsyra, fylla och mätta den med kallt vatten. Det skulle inte finnas någon del av sjön som inte är genomsyrat av kallt vatten. Så tränger också munken genom och genomsyrar, fyller och mättar själva denna kropp med hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom sinneslugn. Det finns inget i hela hans kropp som inte är genomsyrat av hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom sinneslugn. Detta är den andra utvecklingen av den fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen.

Vidare, genom hänryckningens falnande, stannar han kvar i jämnmod, medveten och vaken och fysiskt mottaglig för njutning. Han inträder och stannar han kvar i den tredje jhana om vilken de Ädla förklarar: ”I jämnmod och medveten, står han fast vid njutning”. Han tränger genom och genomsyrar, fyller och mättar själva denna kropp med hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom att avstå från hänryckningens njutning. Det finns inget i hela hans kropp som inte är genomsyrat av hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom att avstå från hänryckningens njutning.

Precis som i en damm med blå, vita eller röda lotus, det kanske finns några av de blå, vita eller röda lotus som födda och uppväxta i vattnet, står nersänkta i vattnet och blommar utan att stå upp från vattnet så att kallt vatten tränger genom och genomsyrar, fyller och mättar dem från rötterna till toppen, och ingen av dessa de blå, vita eller röda lotus skulle inte genomsyras av kallt vatten. Så tränger också munken genom och genomsyrar, fyller och mättar själva denna kropp med hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom att avstå från hänryckningens njutning. Det finns inget i hela hans kropp som inte är genomsyrat av hänryckning och tillfredsställelse uppkommet genom att avstå från hänryckningens njutning. Detta är den tredje utvecklingen av den fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen.

Och vidare, genom att ge upp njutning och påfrestningar—som med det tidigare försvinnandet av upprymdhet och bedrövelse—inträder och stannar han kvar i den fjärde jhana: renad av jämnmod och medvetenhet, varken-njutning-eller-bedrövelse. Han sitter, tränger genom kroppen med en ren, klar medvetenhet. Det finns inget i hela hans kropp som inte är genomsyrat av ren, klar medvetenhet. Detta är den fjärde utvecklingen av den fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen.

Och vidare, munken har meditationsobjektet väl till hands, är väl närvarande, väl begrundande, väl i samklang med betydelsen av insikt.

Precis som om en person skulle begrunda en annan, eller en stående person skulle begrunda en sittande eller en sittande person skulle begrunda en liggande person, så har också munken meditationsobjektet väl till hands, är väl närvarande, väl begrundande, väl i samklang med betydelsen av insikt. Detta är den femte utvecklingen av den fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen.

När en munk har utvecklat och fullföljt de fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen på detta sätt kan han, när vilken som helst av de sex högre kunskaperna han vänder sitt sinne till för att förstå och inse, se dem för sig när det finns en möjlighet.

Antag att det fanns en vattenkruka, på en hållare, bräddfull med vatten så att en kråka kunde dricka från den. Om en stark man skulle välta det, skulle vattnet rinna ut?

—Ja Herre.

—På samma sätt när en munk har utvecklat och fullföljt de fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen på detta sätt kan han, när vilken som helst av de sex högre kunskaperna han vänder sitt sinne till för att förstå och inse, se dem för sig när det finns en möjlighet.

Antag att det finns en fyrkantig vattentank på marken, ansluten till diken, bräddfull med vatten så att en kråka kunde dricka från den. Om en stark man skulle koppla bort anslutningen till dikena någonstans, skulle vattnet rinna ut?

—Ja Herre.

—På samma sätt när en munk har utvecklat och fullföljt de fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen på detta sätt kan han, när vilken som helst av de sex högre kunskaperna han vänder sitt sinne till för att förstå och inse, se dem för sig när det finns en möjlighet.

Antag att det fanns en vagn vid en fyrdelad vägkorsning spänd för fullblod, som väntar med piska liggande redo, så att en skicklig kusk, en tränare av tämjbara hästar, skulle kunna sitta upp—och med tyglarna i sin vänstra hand och piskan i sin högra—köra iväg till vilken plats och vilken väg han vill välja. På samma sätt, när en munk har utvecklat och fullföljt de fem faktorerna i den ädla rätta koncentrationen på detta sätt kan han, när vilken som helst av de sex högre kunskaperna han vänder sitt sinne till för att förstå och inse, se dem för sig när det finns en möjlighet.

Om han vill, utövar han många övernaturliga krafter. Efter att ha varit en, blir han många, Efter att ha varit många, blir han en. Han är synlig, han försvinner. Han går obehindrat genom murar, vallar och berg som om det var genom rymden. Han dyker in och ut i jorden som om det var vatten. Han går på vattnet utan att sjunka som om det var torra land. När han sitter med korslagda ben flyger han genom luften som en bevingad fågel. Han berör med sin hand och stryker även solen och månen, så mäktig och kraftfull. Han tränar inflytande över kroppen även så långt borta som Brahmavärldarna. Han kan se detta för sig när det finns en möjlighet.

Om han vill hör han—genom det det gudomliga hörelementet, renad och överstigande det mänskliga—båda slagen av ljud, gudomliga och mänskliga, vare sig nära eller fjärran. Han kan se detta för sig när det finns en möjlighet.

Om han vill, känner han till andra varelsers, andra individers medvetenhet sedan han omslutet den med sin egen medvetenhet. Han märker ett sinne med lidelse som ett sinne med lidelse och ett sinne utan lidelse som ett sinne utan lidelse. Han märker ett sinne med motvilja som ett sinne med motvilja och ett sinne utan motvilja som ett sinne utan motvilja. Han märker ett sinne med vanföreställning som ett sinne med vanföreställning och ett sinne utan vanföreställning som ett sinne utan vanföreställning. Han märker ett begränsat sinne som ett begränsat sinne och ett förstrött sinne som ett förstrött sinne. Han märker ett utvidgat sinne som ett utvidgat sinne och ett outvidgat sinne som ett outvidgat sinne. Han märker ett utmärkt sinne som ett utmärkt sinne och ett icke utmärkt sinne som ett icke utmärkt sinne. Han märker ett koncentrerat sinne som ett koncentrerat sinne och ett okoncentrerat sinne som ett okoncentrerat sinne. Han märker ett befriat sinne som ett befriat sinne och ett icke befriat sinne som ett icke befriat sinne. Han kan se detta för sig när det finns en möjlighet.

Om han vill kan han erinra sig sina mångfaldiga tidigare liv, det vill säga en födelse, två födslar, tre födslar, fyra, fem, tio, tjugo, trettio, fyrtio, femtio, ett hundra, ett tusen, ett hundra tusen, många eoner av kosmisk utvidgning, många eoner av kosmisk sammandragning och utvidgning. ”Där hade jag ett sådant namn, hörde till en sådan klan, hade sådant utseende. Så var min mat, så min upplevelse av behag och lidande, så slutet av mitt liv. Sedan jag passerat det stadiet återuppkom jag där. Också där hade jag ett sådant namn, hörde till en sådan klan, hade sådant utseende. Så var min mat, så min upplevelse av behag och lidande, så slutet av mitt liv. Sedan jag passerat det stadiet återuppkom jag där. På detta vis kommer han ihåg sina mångfaldiga tidigare liv i deras former och detaljer. Han kan se detta för sig när det finns en möjlighet.

Om han vill ser han—genom det gudomliga ögat, renad och överstigande det mänskliga—varelser dö och åter uppkomma och han märker hur de är underordnade och överordnade, vackra och fula, lyckliga och olyckliga i överensstämmelse med sin kamma: ”Dessa varelser—som hade dålig vandel i kropp, tal och sinne, som smädade de nobla, hade fel förståelse och företog handlingar under inflytande av fel förståelse—återkom vid kroppens uppbrott, efter döden, till de sämre existensplanen, de bra betämmelseorterna, de lägre världarna, till helvetet. Men dessa varelser—som hade god vandel i kropp, tal och sinne, som inte smädade de nobla, hade rätt förståelse och företog handlingar under inflytande av rätt förståelse—återkom vid kroppens uppbrott, efter döden, till de bra betämmelseorterna, de himmelska världarna”. På detta sätt ser han—genom det gudomliga ögat, renad och överstigande det mänskliga—varelser dö och åter uppkomma och han märker hur de är underordnade och överordnade, vackra och fula, lyckliga och olyckliga i överensstämmelse med sin kamma. Han kan se detta för sig när det finns en möjlighet.

Om han vill, förblir han, genom att sluta de mentala flödena, i ett icke flytande befriat medvetande och befriad insikt efter att ha känt till och gjort dem uppenbarade för sig just här och nu. Han kan se detta för sig när det finns en möjlighet.

Detta är vad Den Välsignade sade. Nöjda gladdes munkarna åt Den Välsignades ord.