Aṅguttara Nikāya

5.57. Ting att begrunda

Det finns fem ting som man skall begrunda ofta, vare sig man är man eller kvinna, lekman eller munk. Vilka fem?

Jag är underkastad åldrande, är inte undantagen från åldrande. Detta är det första som man skall begrunda ofta vare sig man är man eller kvinna, lekman eller munk.

Jag är underkastad sjukdom, är inte undantagen från sjukdom. Detta är det andra som man skall begrunda ofta vare sig man är man eller kvinna, lekman eller munk

Jag är underkastad döden, är inte undantagen från döden. Detta är det tredje som man skall begrunda ofta vare sig man är man eller kvinna, lekman eller munk

Jag skall skiljas, bli utskild från allt som är mig kärt och tilldragande. Detta är det fjärde som man skall begrunda ofta vare sig man är man eller kvinna, lekman eller munk

Jag är ägare till mina handlingar (kamma), arvtagare till mina handlingar, född utifrån mina handlingar, står i relation till mina handlingar och har mina handlingar som min domare. Vad jag än gör, gott eller ont, till det blir jag arvtagare. Detta är det femte som man skall begrunda ofta vare sig man är man eller kvinna, lekman eller munk

Det är dessa fem ting som man skall begrunda ofta, vare sig man är man eller kvinna, lekman eller munk

Av vilken anledning skall man då ofta begrunda att ”Jag är underkastad åldrande, är inte undantagen från åldrande”? Det finns människor som är besatta av ungdomens besatthet av ungdom. På grund av denna besatthet av ungdom, ansvarar de på ett dåligt sätt för kropp, tal och sinne. Men om de ofta begrundar detta, ungdomens besatthet av ungdom blir de antingen slutligt eller nästan befriade.

Av vilken anledning skall man då ofta begrunda att ”Jag är underkastad sjukdom, är inte undantagen från sjukdom”? Det finns människor som är besatta av en frisk persons besatthet av hälsa. På grund av denna besatthet av hälsa, ansvarar de på ett dåligt sätt för kropp, tal och sinne. Men om de ofta begrundar detta, friskhetens besatthet av hälsa blir de antingen slutligt eller nästan befriade.

Av vilken anledning skall man då ofta begrunda att ”Jag är underkastad döden, är inte undantagen från döden”? Det finns människor som är besatta av en levande persons besatthet av liv. På grund av denna besatthet av liv, ansvarar de på ett dåligt sätt för kropp, tal och sinne. Men om de ofta begrundar detta, levandets besatthet av liv blir de antingen slutligt eller nästan befriade.

Av vilken anledning skall man då ofta begrunda att ”Jag skall skiljas, bli utskild från allt som är mig kärt och tilldragande”? Det finns människor som känner begär och lidelse för det de finner kärt och tilldragande. På grund av denna lidelse ansvarar de på ett dåligt sätt för kropp, tal och sinne. Men om de ofta begrundar detta, begäret och lidelsen för det de finner kärt och tilldragande blir de antingen slutligt eller nästan befriade.

Av vilken anledning skall man då ofta begrunda att ”Jag är ägare till mina handlingar (kamma), arvtagare till mina handlingar, född utifrån mina handlingar, står i relation till mina handlingar och har mina handlingar som min domare. Vad jag än gör, gott eller ont, till det blir jag arvtagare”? Det finns människor ansvarar på ett dåligt sätt för kropp, tal och sinne. Men om de ofta begrundar detta blir de antingen slutligt eller nästan befriade.

En av den Upphöjdes lärjungar reflekterar då: ”Jag är inte den ende som är underkastad åldrande, inte är undantagen från åldrande. I högsta omfattning är människor—i det förflutna och i framtiden, döda och återfödda—är alla varelser underkastade åldrande, är inte undantagna från åldrande”. När han eller hon ofta begrundar detta föds vägen. När han eller hon håller fast vid vägen, utvecklar den och förfinar den, löses bojorna, förintas besattheten.

En av den Upphöjdes lärjungar reflekterar vidare: ”Jag är inte den ende som är underkastad sjukdom, inte är undantagen från åldrande…Jag är inte den ende som är underkastad död, inte är undantagen från död…Jag är inte den ende som skall skiljas, bli utskild från allt som är mig kärt och tilldragande…”

En av den Upphöjdes lärjungar reflekterar sålunda: ”Jag är inte den ende som ägare till mina handlingar (kamma), arvtagare till mina handlingar, född utifrån mina handlingar, står i relation till mina handlingar och har mina handlingar som min domare. Vad jag än gör, gott eller ont, till det blir jag arvtagare. I högsta omfattning är människor—i det förflutna och i framtiden, döda och återfödda—är alla varelser ägare till sina handlingar (kamma), arvtagare till sina handlingar, födda utifrån sina handlingar, står i relation till sina handlingar och har sina handlingar som sin domare” När han eller hon ofta begrundar detta föds vägen. När han eller hon håller fast vid vägen, utvecklar den och förfinar den, löses bojorna, förintas besattheten”.

Underkastad födelse, underkastad åldrande
underkastad död,
de rastlösa i ekorrhjul
avfärdar detta, de som lider
av det som de är underkastade.
Och om jag skulle avfärda
detta som människor är underkastade
det skulle inte passa mig
att leva som de

Jag står fast vid detta -
med kunskap om Dhamma
utan ägodelar –
Jag övervann all besatthet
av hälsa, ungdom och liv
som en som ser
försakelse som hem.

För mig uppstod kraft
Obunden såg jag klart.
Det finns nu ingen väg
till sinnliga njutningar.
Sedan jag valt att följa det heliga livet.