Aṅguttara Nikāya

6.20. Uppmärksamhet på död (2)

Jag har hört att en gång vistades Den Välsignade i Nadika i Tegelstenshallen. Där vände han sig till munkarna:

—Munkar!

—Ja, Herre, svarade munkarna.

Den Välsignade sade:

—Uppmärksamhet på död ger, när den utvecklas och fullföljs, mäktigt resultat och är till stor nytta. Den ger fotfäste i Dödlösheten, har Dödlösheten som yttersta slut. Och hur utvecklas och fullföljs uppmärksamhet på död så att den ger mäktigt resultat och är till stor nytta, ger fotfäste i Dödlösheten, har Dödlösheten som yttersta slut?

Det är när en munk som när dagen avtar och natten återvänder begrundar: ”Det finns många (möjliga) orsaker till min död. En orm kan bita mig, en skorpion kan sticka mig, en tusenfoting kan bita mig. Det är så min död kommer att ske. Det kommer att bli ett hinder för mig. Jag snavar och kommer att falla, min mat och matsmältning kommer att besvära mig, min galla blir irriterande, mitt slem… genomträngande vindkrafter (i kroppen) kan bli irriterande. Det är så min död kommer att ske. Det kommer att bli ett hinder för mig.” Sedan kommer munken att undersöka: ”Finns det några onda, oskickliga mentala egenskaper som inte övergetts av mig och som skulle bli ett hinder för mig om jag skulle dö i natt? Om han när han begrundar, upptäcker att det finns onda, oskickliga mentala egenskaper som inte övergetts av honom och som skulle bli ett hinder för honom om han skulle dö i natt, då skulle han sätta till extra önskan, kraft, uthållighet, strävan, odelad uppmärksamhet och vakenhet åt att överge just dessa onda oskickliga egenskaper. Precis som en person vars turban eller huvud skulle brinna, skulle sätta till extra önskan, kraft, uthållighet, strävan, odelad uppmärksamhet och vakenhet åt att släcka elden i hans turban eller huvud, på samma sätt skulle munken sätta till extra önskan, kraft, uthållighet, strävan, odelad uppmärksamhet och vakenhet åt att överge just dessa onda oskickliga egenskaper.. Men om när han begrundar, upptäcker att det inte finns onda, oskickliga mentala egenskaper som inte övergetts av honom och som skulle bli ett hinder för honom om han skulle dö i natt, då skulle han av denna orsak verkligen leva i glädje och hänryckning och träna sig dag och natt i skickliga egenskaper.

Vidare, när en munk som när dagen avtar och natten återvänder begrundar: ”Det finns många (möjliga) orsaker till min död. En orm kan bita mig, en skorpion kan sticka mig, en tusenfoting kan bita mig. Det är så min död kommer att ske. Det kommer att bli ett hinder för mig. Jag snavar och kommer att falla, min mat och matsmältning kommer att besvära mig, min galla blir irriterande, mitt slem… genomträngande vindkrafter (i kroppen) kan bli irriterande. Det är så min död kommer att ske. Det kommer att bli ett hinder för mig.” Sedan kommer munken att undersöka: ”Finns det några onda, oskickliga mentala egenskaper som inte övergetts av mig och som skulle bli ett hinder för mig om jag skulle dö i dag? Om han när han begrundar, upptäcker att det finns onda, oskickliga mentala egenskaper som inte övergetts av honom och som skulle bli ett hinder för honom om han skulle dö i dag, då skulle han sätta till extra önskan, kraft, uthållighet, strävan, odelad uppmärksamhet och vakenhet åt att överge just dessa onda oskickliga egenskaper. Precis som en person vars turban eller huvud skulle brinna, skulle sätta till extra önskan, kraft, uthållighet, strävan, odelad uppmärksamhet och vakenhet åt att släcka elden i hans turban eller huvud, på samma sätt skulle munken sätta till extra önskan, kraft, uthållighet, strävan, odelad uppmärksamhet och vakenhet åt att överge just dessa onda oskickliga egenskaper.. Men om när han begrundar, upptäcker att det inte finns onda, oskickliga mentala egenskaper som inte övergetts av honom och som skulle bli ett hinder för honom om han skulle dö i dag, då skulle han av denna orsak verkligen leva i glädje och hänryckning och träna sig dag och natt i skickliga egenskaper.

Detta, munkar, är hur uppmärksamhet på död utvecklas och fullföljs så att den ger mäktigt resultat och är till stor nytta, ger fotfäste i Dödlösheten, har Dödlösheten som yttersta slut.

Detta är vad Den Välsignade sade. Nöjda gladde sig munkarna åt Den Välsignades ord.