Majjhima Nikāya

131. En gynnsam dag

h1>

Detta har jag hört. Vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster nära Savatthi i Jetalunden. Där vände han sig till munkarna:

—Munkar!

—Ja, Herre, svarade munkarna.

Den välsignade sade:

—Munkar, jag vill undervisa er kortfattat och förklarande om den som haft en gynnsam dag. Lyssna uppmärksamt till det jag ska säga.

—Må det bli så, svarade munkarna.

Den Välsignade sade:

—Jaga inte efter det förflutna eller efter förväntningar på framtiden. Det som varit har lämnats. Framtiden är ännu inte uppnådd. Vad som än händer i det närvarande ser man klart precis där, just där. Att inte varsebli, orubbad, det är så hjärtat utvecklas. Att ivrigt göra det, som ska göras idag, ty—i morgon död—vem vet? Det finns inget köpslående med Döden och hans mäktiga följe. Var och en som sålunda lever ivrigt, obevekligt både dag och natt, har sannerligen haft en gynnsam dag, så säger Den Fredfulle Vise.

Och hur, munkar, jagar man efter det förflutna?

Man bär med sig tillfredsställelsen så: ”I det förflutna hade jag en sådan form (kropp)” … ”I det förflutna hade jag en sådan känsla” … ”I det förflutna hade jag en sådan uppfattning” … ”I det förflutna hade jag en sådan tankeföreställning” … ”I det förflutna hade jag en sådan medvetenhet”. Detta kallas att jaga efter det förflutna.

Och hur jagar man inte efter det förflutna?

Man bär inte med sig tillfredsställelsen så: ”I det förflutna hade jag en sådan form (kropp)” … ”I det förflutna hade jag en sådan känsla” … ”I det förflutna hade jag en sådan uppfattning” … ”I det förflutna hade jag en sådan tankeföreställning” … ”I det förflutna hade jag en sådan medvetenhet”.

Detta kallas att inte jaga efter det förflutna.

Och hur jagar man efter förväntningar på framtiden

Man bär med sig tillfredsställelsen så: ”Måtte jag i framtiden ha en sådan form (kropp)” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan känsla” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan uppfattning” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan tankeföreställning” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan medvetenhet”. Detta kallas att jaga efter förväntningar på framtiden.

Och hur jagar man inte efter förväntningar på framtiden Man bär inte med sig tillfredsställelsen så: ”Måtte jag i framtiden ha en sådan form (kropp)” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan känsla” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan uppfattning” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan tankeföreställning” … ”Måtte jag i framtiden ha en sådan medvetenhet”.

Detta kallas att inte jaga efter förväntningar på framtiden.

Och hur varseblir man i fråga om det närvarande? Det är fallet när en medelmåttig människa som inte undervisats, som inte sett Den Ädle, inte är kunnig i Den Ädles undervisning, ser form som jag eller mitt eller form i jag eller jag i form. Hon ser känsla som jag eller min eller känsla i jag eller jag i känsla. Hon ser uppfattning som jag eller min eller uppfattning i jag eller jag i uppfattning. Hon ser tankeföreställning som jag eller min eller tankeföreställning i jag eller jag i tankeföreställning. Hon ser medvetenhet som jag eller min eller medvetenhet i jag eller jag i medvetenhet.

Detta kallas vad man varseblir i fråga om det närvarande.

Och hur varseblir man inte i fråga om det närvarande? Det är fallet när en lärjunge till Den Ädle, som sett Den Ädle, kunnig i Den Ädles undervisning, inte ser form som jag eller mitt eller form i jag eller jag i form. Inte ser känsla som jag eller min eller känsla i jag eller jag i känsla. Inte ser uppfattning som jag eller min eller uppfattning i jag eller jag i uppfattning. Inte ser tankeföreställning som jag eller min eller tankeföreställning i jag eller jag i tankeföreställning. Inte ser medvetenhet som jag eller min eller medvetenhet i jag eller jag i medvetenhet.

Detta kallas vad man inte varseblir i fråga om det närvarande.

Jaga inte efter det förflutna eller efter förväntningar på framtiden. Det som varit har lämnats. Framtiden är ännu inte uppnådd. Vad som än händer i det närvarande ser man klart precis där, just där. Att inte varsebli, orubbad, det är så hjärtat utvecklas. Att ivrigt göra det, som ska göras idag, ty—i morgon död—vem vet? Det finns inget köpslående med Döden och hans mäktiga följe. Var och en som sålunda lever ivrigt, obevekligt både dag och natt, har sannerligen haft en gynnsam dag, så säger Den Fredfulle Vise.

”Munkar, jag vill undervisa er kortfattat och förklarande om den som haft en gynnsam dag”. Sålunda sades detta.

Det är vad Den Välsignade sade. Tillfredsställda gladdes munkarna åt Den Välsignades ord.