Saṃyutta Nikāya

6.15. Den slutliga frigörelsen

En gång vistades den Välsignade nära Kusinara i Upavattana salträdsdunge. Det var vid tillfället för hans slutliga frigörelse. Då sade den Välsignade till munkarna: ”Lyssna, munkar, jag uppmanar er: allt som är sammansatt är underkastat förgängelse. Fullborda genom att sträva med uthållighet”. Detta var Tathagatas sista ord.

Därefter inträdde Buddha i den första hänryckningen (jhana). Därifrån uppsteg han sedan till den andra, till den tredje och den fjärde hänryckningen. Sedan uppsteg han från den fjärde hänryckningen och nådde den gränslösa rymdens värld. Därifrån uppsteg han sedan och nådde det gränslösa medvetandet värld. Därifrån uppsteg han sedan och nådde intighetens värld. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den varken förnimmande eller icke-förnimmande världen. Därifrån uppsteg han sedan och nådde upphörandet av varseblivning och förnimmelse.

Bhante Ânanda som ännu inte utvecklat sitt gudomliga seende, vände sig till Bhante Anuruddha och sade:

—Bhante Anuruddha, den Välsignade har gett upp andan.

—Nej, Bhante Ânanda, den Välsignade har inte gett upp andan, han har uppnått upphörandet av varseblivning och förnimmelse.

Sedan uppsteg Buddha från upphörandet av varseblivning och förnimmelse och nådde varken varseblivningens eller icke-varseblivningens värld. Därifrån uppsteg han sedan och nådde intighetens värld. Därifrån uppsteg han sedan och nådde det gränslösa medvetandets värld. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den gränslösa rymdens värld. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den fjärde hänryckningen. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den tredje hänryckningen. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den andra hänryckningen. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den första hänryckningen. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den andra hänryckningen. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den tredje hänryckningen. Därifrån uppsteg han sedan och nådde den fjärde hänryckningen. Därifrån uppsteg han och gav sedan omedelbart upp andan.

När den Välsignade var helt befriad och gick in i den totala befrielsen, sade Brahma Sahampi:

Alla, ja alla varelser i världen
kommer att lämna allt som hör till kroppen
i världen
där en Lärare som denne
utan like i världen
Tathagata, den med styrka
och av egen kraft Upplyste
har blivit helt befriad.

När den Välsignade var helt befriad och gick in i den totala befrielsen, sade Sakka, gudarnas härskare:

Hur förgängliga är icke sammansatta ting.
Deras natur är att uppstå och försvinna.
De upplöses redan när de uppstår.
Deras fullständiga utslocknande är sällhet.

När den Välsignade var helt befriad och gick in i den totala befrielsen, sade Bhante Ânanda:

Det var vördnadsbjudande.
Det var fruktansvärt
när den som visat sig som den främste
fullbordad i allt
den av egen kraft Upplyste
var helt befriad.

När den Välsignade var helt befriad och gick in i den totala befrielsen, sade Bhante Anuruddha:

Han andas varken in eller ut
den ende, den store, stadig i sinnet
den orubblige
fridsamme
oändligt visa
Med obrutet hjärta
utstod han lidande.
Som en låga slocknar
var befrielsen från medvetande.