Saṃyutta Nikāya

7.2. Kränkning, oförskämdhet

Jag har hört att vid ett tillfälla vistades Den Välsignade nära Rajagaha i Bambudungen, ekorrarnas skyddade plats. Då hörde brahman Akkosaka (den oförskämde) Bharadvja att en brahman av Bharadvajaklanen hade gått från sitt familjeliv till hemlösheten i Den Välsignades närhet. Arg och förtretad gick han till Den Välsignade och när han kom fram förolämpade han och förbannade honom med oförskämda grova ord.

När detta sagts sade Den Välsignade till honom:

—Vad tror du, brahman? Kommer vänner, arbetskamrater, släktingar och fränder till dig som gäster?

—Ja, Mästare Gotama, ibland kommer vänner, arbetskamrater, släktingar och fränder till mig som gäster.

—Och vad tror du. Ger du dem oumbärliga och icke-oumbärliga maträtter och läckerheter?

—Ja, ibland ger jag dem oumbärliga och icke-oumbärliga maträtter och läckerheter.

—Och om de inte vill ta emot dem, vems är dessa rätter?

—Om de inte vill ta emot dem, Mästare Gotama, är alla dessa rätter mina.

—På samma sätt, brahman, det som du har förolämpat mig med, som inte förolämpat, det som du har kränkt mig med, som inte kränkt, det som du sårat mig med, som inte sårat, det tar jag inte emot från dig. Det är ditt allt, brahman. Det är ditt allt.

Var och en som ger tillbaka förolämpning till den som förolämpar, ger tillbaka kränkning till den som kränker, ger tillbaka sårande till den som sårar säger man äter tillsammans, delar sällskap med den personen. Men jag varken äter tillsammans med dig eller delar ditt sällskap, brahman. Det är ditt allt. Det är ditt allt.

Kungen med sin uppvaktning vet detta om Mästare Gotama—Gotama den meditative är en arahant—och blir dock ändå arg.

Buddha:
Hur kan ilska finnas
hos någon fri från ilska
saktmodig
som lever i harmoni -
någon befriad,
lugn
och Sådan.

Du gör saker värre
när du brusar upp
mot någon som är arg.
Var och en som inte brusar upp
mot någon som är arg
vinner en strid
som är hård att vinna.

Du lever för bådas goda,
ditt eget, den andres,
så när du märker den andres ilska
tilltar din medvetenhet lugnt.

När du verkar för bådas bot,
din egen och den andres,
dessa som tycker du är en dåre
vet inget om Dhamma.

När detta sagts sade brahman Akkosala Bharadvaja till Den Välsignade: ”Strålande, Mästare Gotama! Strålande! Just som om att placera upprätt det som var nervänt, att avslöja det som var gömt, att visa vägen för någon som gått vilse eller ta med en lampa i mörkret så att de med ögon skulle kunna se gestalter, på samma vis har Mästare Gotama— genom många slutledningar—gjort Dhamma tydlig. Jag tar min tillflykt till Buddha, Dhamma och Sanga. Låt mig hädanefter få vara nära Mästare Gotama, låt mig få inträde”.

Sedan var Akkosala Bharadvaja hädanefter nära Mästare Gotama och fick inträde till Den Välsignades närhet. Och inte långt efter detta tillträde, ensam, avskild, ansträngande sig, ivrig och beslutsam, nådde han och blev kvar i det högsta målet för det heliga livet, till vilket fränder med rätta går från familjeliv till hemlösheten, med kännedom och insikt om detta för honom själv här och nu. Han vet: Födelsen är slut, det heliga livet fullföljt, uppgiften gjord. Där finns ingenting fortsatt hänsyn till denna världen”. Och så blev Vördade Bharadvaja ännu en av arahanter.